Hannah Graaf gästbloggar om rädslan att misslyckas

0
Som barn var jag härligt blyg. Sa inte mycket och avskydde att prata inför klassen. Ljög mig sjuk varenda gång det var dags att stå inför klassen och redovisa nåt arbete. Blev alltid knallröd i ansiktet och fick höra att jag såg ut som ett stoppljus och så skratt på det. Det gjorde att jag alltid ogillat att tala inför folk, och trot eller ej att stå på scen har varit skräckartat.

I samarbete med Bravardag.se

Hej vackra du. Allt väl? Hoppas det.

Jag har än en gång i samarbete med Always fått chansen att sprida budskapet #LikeAGirl. Always nyaste kampanj heter Keep Going #LikeAGirl och handlar om att unga tjejer inte vågar testa saker av rädsla att misslyckas.

Som barn var jag härligt blyg. Sa inte mycket och avskydde att prata inför klassen. Ljög mig sjuk varenda gång det var dags att stå inför klassen och redovisa nåt arbete. Blev alltid knallröd i ansiktet och fick höra att jag såg ut som ett stoppljus och så skratt på det. Det gjorde att jag alltid ogillat att tala inför folk, och trot eller ej att stå på scen har varit skräckartat.

Men ju äldre jag blev desto mer försökte jag övervinna mina rädslor.
Jag har hållt föredrag, varit konferencier och stått inför stor publik. Alltid lika jobbigt men jag har gjort det. Jag har varit med i Melodifestivalen! Hur vågade jag stå där helt ensam på scen inför 15 tusen i publiken och miljoner Tv-tittare?! Jag vågade, jag gjorde det och jag blev stolt över mig själv.

Jag hamnade näst sist och var långt ifrån en vinnare. Men för mig själv var jag det.

Jag har aldrig trott på mig själv men jag har vågat. Jag har startat och öppnat en egen salong, byggt upp ett klädmärke, släppt skivor och turnerat runtom i hela världen, jobbat på restaurang och i bar, varit modell, jag har provat på så mycket :-)


Mello 2006.


Jag och Doreen när vi ledde Idol Eftersnack.


Hans Wiklund och jag som programledare för Lyckohjulet.

Jag har höjdskräck men trotsade den och kastade mig ut på 4000 meters höjd från ett flygplan.


Minuterna innan det var dags att flyga.

Det som gör mig ont är att de som sårat mig mest, fått min självkänsla och självföretroende att svika mig både i jobb och privat är tjejer, kvinnor. Det är ju vi som ska lyfta varandra. Men tyvärr är det inte alltid så. Men jag tänker i alla fall göra det. Lyfta och stötta flickor, tjejer, kvinnor, tanter, ja kalla oss vad du vill :-)

Mina flickor ska inte tro att de är misslyckade bara för att de inte alltid lyckas. Att våga är att lyckas. Att tro på sig själv, resa sig efter fall, våga göra fel och se det som en erfarenhet.

Tro på dig själv

Hannah Graaf

0

Lägg till en kommentar

Vi tror att du kommer att tycka om