Nej – ett ord små barn gillar

Nej – ett ord små barn gillar

Små barn tycker ofta nej är ett av de roligaste orden. Men någonstans på vägen till eget föräldraskap försvinner det. Föräldrar gör vad som helst för att deras små tottar ska få så lite sorg som möjligt. Faktum är att det snabbt blir deras favoritord när de väl lärt sig det – men varför har vi vuxna så svårt att säga nej? Hur kan vi bli bättre?


“När du sitter och läser en bok eller ser nyheter på teve och din femårige son tycker att du hellre skulle leka med honom, måste du bestämma dig. Antingen säger du ja därför att du hellre vill leka med honom eller också säger du nej därför att du hellre vill se på teve. 

Ja eller nej

- Nej Mikael, jag vill inte leka med dig nu. 
- Varför det? 
- Därför att jag hellre vill se på teve tills nyheterna är slut. 
- Jamen, vill du inte leka? 
- Nej, inte nu. 
- Du är dum som inte vill leka med mig! 
- Ja, jag kan mycket väl förstå att du tycker det. Men sån är jag idag. 
 
Känner sig då det stackars barnet inte "avvisat" och kan man överhuvudtaget tillåta sig det? Detta att "känna sig avvisad" är ett klassiskt psykologuttryck som från början beskrev den upplevelse som barn har när deras föräldrar ständigt är känslomässigt otillgängliga. Det medför ofta att barnen hela livet känner sig avvisade varje gång som någon säger nej till dem. 
 
I ovanstående exempel blir inte barnet bortskuffad av en känslokall far eller mor utan får ett varmt och vänligt besked om att den vuxne inte vill leka innan nyheterna är slut. Det gör pojken lite arg och besviken men värre är det inte. På tok går det först när det blir opersonligt: 
 
- Nej! Ser du inte att jag tittar på teve? 
- Varför inte? 
- Det sa jag ju just. Gå ut till mamma! 
- Jamen, vill du inte leka? 
- Nej, har jag ju sagt, och håll nu klaffen! Man kan ju inte höra någonting. 
 
Det är antagligen minnet av eller obehaget i den sista versionen som får en förälder att helst sätta sig mellan två stolar: 
 
- Inte just nu, lillgubben. Pappa ska bara titta på nyheterna. Det tar inte lång stund. 
- Jamen, vill du inte leka? 
- Jo, det är klart att pappa gärna vill leka med dig, men tror du inte du kan leka lite för dig själv? Bara tio minuter så är du en gullunge och sen kommer pappa. 
- Jamen varför vill du bara se på teve? 
- Så mycket tittar jag då inte på teve. 
- Jamen, du ska leka med mig NU! 
- Kan du inte låta mig koppla av en liten stund till så ska jag leka med dig sen. Kanske du kan hitta en bok med en godnattsaga i som vi kan läsa när du lagt dig... Okej då, vad är det som du så gärna vill leka? 
 
Det hela slutar i en halvhjärtad, ljummen samvaro där ingen av parterna får vare sig det han önskat sig eller det han har behov av. Pojken blir frustrerad för att han inte får ordentlig kontakt och den vuxne blir frustrerad därför att han offrar sig utan att belönas med ett nöjt barn. 
 
Frustrerade barn kan inte utvecklas harmoniskt och frustrerade vuxna är alltid på defensiven och har dåligt samvete. Det är glädjen över att kunna ta vara på sig själv och accepterandet av den andra människans rätt att göra detsamma som gör det personliga nejet varmt och fruktbart. 

När barn får ett personligt nej lär de sig mycket snabbare att respektera andra människors behov och gränser. De vill inget hellre än att samarbeta med sina föräldrar och kan lätt respektera dem som "personer". Om man istället bestämmer regler och gränser eller hänvisar till ålder och traditioner kommer varje normalt barn att försöka testa deras giltighet - om och om igen. 

Medvetenheten om att mamma och pappa menar vad de säger och säger vad de menar är nära nog den bästa och mest hållbara gåva man kan ge sina barn.”

Utdrag ur boken Konsten att säga nej med gott samvete av den danska familjeterapeuten Jesper Juul.

Registration

Bli medlem i vårt Bra Vardag och få exklusiva erbjudanden!

Bli medlem

 

Bekräfta dina kontaktuppgifter

För att slutföra din förfrågan, var god fyll i informationen nedan